Hoppa till sidans innehåll

Krönika


Krönika Dädesjö Skf 100 år

 

När jag, Markus Karlsson, fick i uppdrag att skriva en krönika till jubiléet beslöt jag att i huvudsak avgränsa denna till tiden 1972-2003. Anledningen till detta kommer att framgå av fortsättningen. Då det handlar om ett 100-års jubiléum är det ändå på sin plats att börja med några rader om tiden dessförinnan.

 

Starten

Under 1800-talet och första delen av det nya seklet hade skytterörelsen stark vind i seglen. Redan 1863 försökte man att bilda en skytteförening i Dädesjö, detta misslyckades dock. Det var på initiativ av friherre Adolf Rappe som föreningen bildades 1903. Lämplig plats för skjutbanan utsågs, denna tillhörde släkten Rappe. Verksamheten var livlig de första åren för att därefter mattas. När första världskriget utbröt 1914 ökade aktiviteten i föreningen men den var ej så stor som under de första åren. Vid en något senare tidpunkt kom något som skulle visa sig viktigt för kommunen men som blev ett dråpslag för skytteföreningen. Järnväg skulle byggas inom Dädesjö och skjutbanan låg i vägen för järnvägen. Skytteföreningen raserades och verksamheten upphörde under ett antal år.

Några skytteveteraner släppte dock inte hoppet om att få igång verksamheten igen. År 1937 skedde en nystart. Friherre Erik Rappe upplät mark utan ersättning och en ny skjutbana kunde anläggas. Världshändelserna gav ånyo skytterörelsen vind i seglen och i slutet av trettiotalet hade föreningen vuxit sig stark igen med ca 130 medlemmar.

 

Tiden 1972 och framåt med vissa tillbakablickar

Efter andra världskrigets slut doppade medlemsantalet och låg under 50 och 60-talet på i snitt 70 medlemmar. En ungdomssektion bildades 1968, detta ökade på verksamheten. För att få ytterligare fart på verksamheten med fler engagerade ungdomar bjöd föreningen 1972 in till ett möte i Dädesjö skola där skytteföreningens verksamhet presenterades. Jag var närvarande vid detta möte. Det som skrives i fortsättningen är verksamheten skildrad från mitt perspektiv. Minnesbilder samt ett stort antal verksamhetsberättelser och prislistor ligger till grund för skildringen.

 

Skytteföreningens verksamhet 1972 bestod av ban och fältskytte med gevär och k-pist. Tidigare dominerande namn som Sven Svensson, Betingetorp, Hubert Palmér, Mästreda, Erik Gustafsson, Skårtaryd, Ingemar Gunnarsson, Eke samt Yngve Gustafsson, Drettinge hade kommit upp lite i åren och fick allt svårare att hävda sig resultatmässigt i de större sammanhangen. Underifrån bland de yngre märktes Jan Gustafsson, Braås, Bengt Persson, Dädesjö samt Kerstin Gustafsson, Drettinge.

Det fanns som skrivet ett önskemål om att stärka ungdomsverksamheten. Min skolklass årgång 1957 innehöll många pojkar (det var på den tiden inte så vanligt med tjejer inom skyttet som det är idag). De allra flesta i min klass var sugna på att prova på skytte. En vårdag 1972 var vi tillsammans med några i skolklassen under samlade vid Dädesjö skjutbanas 200-metersvall. Tidigare möte hade stimulerat till ett test och det vi skulle prova var mauserskytte liggande med stöd på 200 meters avstånd. Instruktör var Jan Gustafsson. Vapnen som fanns tillgängliga var föreningens vapen modell 96. Några hade dioptersikte, andra var med öppna riktmedel. Jan lånade ut sitt vapen som var modernare, typen hette CG 63. Modell 96 hade en rak stockform och i kolvens ände fanns ett metallstycke. CG 63 hade ett bättre pistolgrepp och i kolvens ände fanns en bit av plast eller bakelit. Vi var många på plats denna dag och de flesta hade aldrig skjutit innan. Några hade dock provat på skyttet tidigare. Trots instruktörens protester så lät dessa meddela att modell 96 var något i hästväg att skjuta med, rekylen skulle enligt dem vara enorm. Till saken hör att Dädesjö skjutbana endast har fyra tavelställ när det gäller mauserskytte. Osäkerheten spred sig bland deltagarna, alla ville skjuta med Jans gevär. Vi fick tillgripa lottdragning vad gäller gevären. Alla var inte klädda för skytte så de som fick modell 96 lånade raskt ihop extratröjor och jackor av kamrater. Vi lärde oss av instruktören att hålla kolven tätt intill axeln och att krama av skotten. I nervositen var det några av de normalt tuffare pojkarna som glömde att hålla kolven tätt intill axeln vilket fick till följd att geväret slog tillbaka med onödig kraft, en och annan tår fälldes. Ur det gäng som provade på att skjuta denna dag så var det två som skulle fortsätta länge med skyttet och betyda en del vad gäller föreningens tävlingsresultat. Dessa var jag själv och Lars Gunnarsson, Eke. Lars hade provat på skytte innan.

Vid denna tidpunkt och något senare fanns det andra föreningar i närheten som kommit igång med ungdomsverksamhet. Bland dessa kan nämnas Braås, Åseda, Älghult och Alstermo. Dädesjö visade sig dock allt som oftast som den mest framgångsrika föreningen.

En detalj som kan påpekas är det här med användande av hörselskydd. Idag använder i princip alla skyttar hörselkåpor, något annat känns omöjligt. När jag startade skyttet fanns det bland de äldre de som inte använde något hörselskydd alls, vissa stoppade in bomull (hörseldun) i öronen och sedan fanns det naturligtvis de som använde kåpor.

 

Dädesjö skytteförening har framförallt under åttiotalet och framåt haft en mycket stor och fin ungdomsverksamhet. I själva verket så har mot slutet av nämnd period ungdomsdelen varit föreningens grund. Äldre skyttar har efterhand trappat av och idag är luftgevärsverksamheten den helt dominerande. Denna sysselsätter av tradition många yngre. Jag trycker på detta med ungdomsverksamheten här då jag i den fortsatta framställningen vad gäller tävlingsresultat håller mig till seniorverksamhet med några få undantag. Att skriva om de mängder av fina resultat som ungdomar speciellt i luftgevär presterat under årens lopp skulle göra krönikan alltför omfångsrik.

 

Banskytte 200 och 300 meter

I början av 70-talet byggde föreningens verksamhet mycket på banskytte och fältskytte gevär. Verksamheten inom banskyttet var god. Förutom 200 meters skytte på lördagar och 300 meters skytte på söndagar så förekom det när satsningen var som störst organiserat skytte någon vardagskväll i veckan. Till detta skall läggas individuella träningspass. Föreningen subventionerade ammunitionen och för träning kunde många gånger gratis militärammunition duga. De aktiva fick även en liten subvention när det gällde vapeninköp. CG 63 var den modell som gällde, några införskaffade CG 80 när den modellen senare kom. Den nya Sauermodellen har dock bara en skytt innehaft.

Lars Gunnarsson och Markus Karlsson blev tidigt båda förbundsmästare i klass 2 vilket innebar liggande 300 meter. 1975 blev Jan Gustafsson förbundsmästare i ställningsskytte 300 meter. Det klassades då som föreningens största framgång tävlingsmässigt någonsin. Markus Karlsson blev 1980 förbundsmästare i liggande 300 meter öppen klass. Lars Gunnarsson övergick efterhand till enbart fältskytte och vår topp i banskytte var ett tag tunn. Som på beställning dök det då upp två nya namn, bröderna Mats och Anders Johansson från Skårtaryd (även deras lillebror Lars blev senare en duktig luftgevärsskytt). Dessa bröder hade det mesta som en god skytt behöver. De hade en god fysik, lugn , noggrannhet och en förmåga att fokusera på uppgiften. Framgångar kom också. Skyttesessionen blev tyvärr kort eftersom studier vid teknisk högskola drog dem från orten. Hade de kunnat fortsätta är jag övertygad om att de hade kunnat gå väldigt långt. Lars Gunnarsson, Markus Karlsson, Mats och Anders Johansson representerade vid flera tillfällen Kronobergs län vid junior-SM. Även här nåddes ganska framskjutna placeringar ( några gånger bland 20 bästa) och ofta var det en Dädesjöskytt i topp bland kronobergarna.

Till senior-SM skickade länet 10 deltagare som via kvaltävlingar tidigare under säsongen kvalificerat sig. När banskyttet bedrevs som flitigast i föreningen hände det att kronobergslaget bestod av både en, två och tre Dädesjöskyttar. Vid ett antal tillfällen var det någon av dessa Dädesjöskyttar som nådde högst resultat av kronobergarna.

 

Från mitten av åttiotalet och framåt har banskyttet bedrivits i mindre skala på förenings och kretsnivå.

 

Fältskytte gevär

Detta var en mer spektakulär gren. Förmågan att skjuta snabbt, bedöma avstånd samt vindavdrift var viktiga delar.

Föreningsmästerskap har av tradition hållits tredje dag jul. Skjutningarna var antingen förlagda till någon av byarna eller till terrängen runt skjutbanan. Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle vid skjutbanan. Ett mål hade placerats så att vi fick skjuta tvärs över banan. Skyttarna låg med benen ute på stora landsvägen. Vi hade en vakt som varnade bilarna. Problemet var att en av bilarna som dök upp var en polisbil. Dåvarande ordföranden Sven Svensson fick använda all sin diplomati och övertalningsförmåga, han lyckades – vi fick fortsätta skyttet vid detta mål.

När det gällde större arrangemang för föreningen utnyttjades oftast terrängen runt Linnebjörke och då även Linnebjörkesjön. Säsongen för fältskytte är vinter och vår. Förhållandena kunde vara lite speciella. När vårsolen började värma upp terrängen var det inte alltid så skönt att ligga på en lerig tjälskadad väg, i en bildad vattenpöl eller på en tinande gödselstad. Man blev dock efterhand ganska luttrad.

Bland tävlingsframgångarna bör nämnas de lagsegrar som togs vid förbundstävlingar. I slutet av sjuttiotalet hade föreningen en bra bredd med 5-6 skyttar som vem som kunde vinna en förbundstävling. Självklart blev det ett bra lag av dessa. Laget bestod ofta av tre skyttar. Den främsta motståndaren var Kronobergs regemente och det låg mycket prestige i dessa möten. Allmänt tyckte många föreningar att regementsskyttarna hade ett försprång då de hade gratis ammunition och övrig utrustning samt som bedömdes gott om träningstid. Även om det var så är det på sin plats att uppge att de var mycket goda skyttar också.

Många år hade Dädesjö 1-3 representanter i kronobergslaget i samband med SM. Även vid junior-SM kunde föreningen ha lika många representanter. Ofta var det Dädesjö i topp bland kronobergsskyttarna.

I övrigt bör nämnas Jan Gustafssons seger i det partiella riksskyttet (södra Sverige) 1982 samt Lars Gunnarssons 2 förbundsmästerskapstitlar 1986 och 1987.

Fältskyttet inom föreningen upphörde i princip i slutet av åttitalet.

 

Sammantaget vad gäller banskyttet och fältskyttet kan sägas att aktiviteten var hög fram till mitten, slutet av åttiotalet. Även på förbundsnivå har aktiviteten på senare tid dalat. Fältskyttet har haft allt svårare att uppbåda terräng. Priser på utrustning, ammunition samt konkurrens från korthåll och luftgevär är några saker som bidragit till utvecklingen.

 

En parentes är att vi inom föreningen under några år idkat skidskytte i terrängen runt skjutbanan. Ett antal skyttar erövrade skidskyttemärken.

 

Kpist

Trots försök att engagera ungdomar i k-pistskyttet blev det aldrig någon stor gren inom föreningen. Sett till tävlingsverksamheten var det de äldre skyttarna Sven Svensson och Erik Gustafsson som var framgångsrikast.

 

Korthåll 50 meter

Korthållskyttet skulle enligt många bedömare överta den roll som banskyttet haft tidigare. I början var aktiviteten hög för att sedan dala.

Dädesjö byggde sin korthållsbana 1980. Vid ett senare år försågs den med tak.

Anders Johansson blev förbundsmästare 1981. Jan Gustafsson blev förbundsmästare 1982. År 1987 sköts riksskyttet i Växjö. Här måste nämnas några yngre förmågor. Camilla Ivansson, Christian Ivansson samt Ulrika Göransson vann var sin klass på de mycket fina poängerna 289,291 samt 292 (300 möjliga). Lagtävlingen vanns av Dädesjö genom dessa 3 skyttar, 10 poäng före närmaste konkurrent.

Inom korthållet blickades det efterhand över på det internationella sportskyttet. Ingen i föreningen hade något frigevär men vi tävlade med de vanliga korthållsgevären. Här var det Markus Karlsson som nådde störst framgång med 2 andraplatser i Smålands DM samt en tredjeplats i sydsvenska mästerskapet. Åren var 1986 och 1987.

Korthållsskyttet bedrivs fortfarande i liten skala av föreningen på förenings och kretsnivå.

 

Luftgevärsskytte

Luftgevärsskyttet är nu den helt dominerande verksamheten. Tre gånger i veckan bedrives organiserat träningsskytte. Föreningen har under åren haft mycket goda tävlingsresultat och stundtals skyttar som tävlat på nivån strax under junior och seniorlandslag.

Luftgevärsskyttet startade 1974. Det året bokfördes 3310 avlossade luftgevärsskott.

Verksamheten har genom åren bedrivits i Arebro skola, Uncan i Braås, gamla möbelaffären i Braås samt i nuvarande egna lokal i Braås.

1978 bjöd föreningen in till en jubileumstävling på luftgevär (Örkenträffen årgång 1).

Tävlingen lovordades från många håll och dåvarande förbundsordföranden Lennart Löfgrén ansåg den perfekt ordnad och genomförd. Totalt var det 133 starter. Högsta resultatet var 198 poäng. Örkenträffen har anordnats vart år därefter och är en mycket uppskattad tävling. Deltagarrekordet är från 1982 med 362 anmälda skyttar, 348 av dessa kom till start.

 

Resultatnivån inom luftgevär har accelererat enormt. Bättre tränade skyttar samt framförallt bättre utrustning har varit faktorer som bidragit till utvecklingen. Vid sportskyttets SM i stående 40 skott kunde man på sjuttiotalet vinna på runt 375 poäng. Detta var resultat som skyttar inom föreningen överträffade i mitten av åttiotalet. I slutet av åttiotalet låg Markus Karlsson och Camilla Ivansson på tävlingsresultat som topp på över 390 poäng samt över 580 poäng på 60 skott stående. Dessa resultat har under 2000-talet överträffats av åtminstone Lina Brinell.

Föreningen har på ungdomssidan men även på seniorsidan legat i toppskiktet inom förbundet.

Inom företag och vissa branscher finns det de som säger att vi följer inte utvecklingen utan vi leder den. Detta med att leda utvecklingen inom luftgevärsskytte – det erkännandet måste man ge vår grannförening Söraby. De har definitivt varit nummer 1 inom förbundet och stundtals inom riket. Det har varit en enorm sporre att tävla mot dem och inte har det blivit sämre av att då och då på tävling kunnat ge dem en knäpp på näsan. På ungdomssidan har vi många gånger hållit jämna steg med Söraby och ibland varit förbi medan vi på seniorsidan endast under några av de tidiga åren kunde matcha dem.

Jag har här inte utrymme att gå in på alla framgångar inom sittande skyttet men jag känner att jag måste ta fram 2 namn, Camilla och Christian Ivansson (även lillebror Henrik blev senare en duktig skytt). Dessa coachade av pappa Christer var under mitten av 80-talet outstanding inom sina klasser i förbundet. Att de räckte till på riksnivå också visade de 1986 då de båda blev 2.a i sina respektive klasser i skyttiadens riksfinal i Fagersta.

Inom ståskyttets seriesystem har Dädesjö skördat framgångar. 1984 vann laget högsta divisionen för östra delarna av Kronobergs län. I en final mot segrarna i västra gruppen, Vislanda, vann Dädesjö. Laget bestod av Kennet Björk, Inge Gustafsson, Markus Karlsson och Mikael Karlsson .Dädesjö vann också högsta serien åren 1990 och 1991. I laget ingick växelvis Markus Karlsson, Mikael Karlsson, Camilla Ivansson samt Christian Ivansson. År 2002 vann Dädesjö ånyo. Denna gång var det med en ny generation, Lina Brinell, Maria Rooth, Emelie Svensson samt Kåre Jörgen Björge.

Föreningen har genom åren inte lyckats få någon förbundsmästare i luftgevär stående öppen klass. Däremot har silver eller bronsmedaljer erövrats av Markus Karlsson, Camilla Ivansson, Marcus Gustafsson samt Maria Rooth. Maria har även ett silver i den relativt nya grenen falling target. Inom sportskyttet har Markus Karlsson blivit distriktsmästare i Småland för herrseniorer. Camilla Ivansson har tagit hem damseniorguldet. 1992 vann Dädesjö lagtävlingen för seniorer i distriktsmästerskapet. I laget ingick Markus Karlsson, Mikael Karlsson samt Camilla Ivansson.

1993 kvalificerade sig Camilla Ivansson som 1:e reserv till damlandslaget. Året innan ingick hon i juniorernas B-landslag. Christian Ivansson blev 4:a när junior-SM avgjordes i Rottne 1990. I senior-SM har Markus Karlsson och Maria Rooth båda nått plats 37. Lina Brinell hade en strålande säsong år 2002 med en sjundeplats i junior-SM som topp. Lina togs senare ut som landslagsreserv till en landskamp i falling target.

 

Under rubriken luftgevär måste jag nämna något om vår lokal. Genom åren har lokalfrågan varit en nyckel för många föreningar. Svårigheter med lokal har i vissa fall inneburit att framgångsrika föreningar temporärt fått lägga ned sin verksamhet eller i vissa fall dra ned på densamma. Dädesjö såg tidigt vikten av att ha en bra lokal. 1989 skaffade sig föreningen nuvarande lokal. Denna var tidigare vägverkets gamla kontorslokal vid denna tidpunkt ägd av militära myndigheter. Föreningen fick ett femårigt avtal som innebar att någon hyra skulle inte erläggas men föreningen skulle själv stå för driftskostnaderna. Under 1989 byggde föreningen till och renoverade lokalen för ca 160.000 kronor. Större delen av kostnaden täcktes av bidrag. Ett omfattande ideellt arbete lades också ned i lokalen. Därefter hade föreningen en av de bästa och mest ändamålsenliga lokalerna i förbundet.

År 2000 köpte föreningen loss lokalen för 100.000 kronor. Tillsammans med lagfart, avstyckningskostnad samt markanläggningsarbeten uppgick totala kostnaden till ca 144.000 kronor.

 

 

Medlemmar och ekonomi

Medlemsantalet har de senaste åren legat på ca 150. Som lägst låg antalet på under 60-talet då det pendlade mellan 60 och 70 medlemmar. En topp i medlemsantal sedan nystarten 1937 var år 1982 då antalet uppgick till 162.

Kassan under sjuttiotalet uppgick de flesta år till mellan 2-4 tusen kronor. Ej heller under åttiotalet var ekonomin särskilt stark. Under nittiotalet och framåt har ekonomin stärkts framförallt genom fina förtjänster på bingolotto. Detta möjliggjorde också för föreningen att utan skuldsättning förvärva lokalen i Braås. Den goda ekonomin har också möjliggjort för föreningen att hålla utrustning i toppklass vilket varit viktigt eftersom alla skyttar inte haft möjlighet att köpa egen utrustning.

 

Eldsjälar

Inom föreningen och och framförallt inom luftgevärsskyttet bidrar föräldrar med en stor insats som möjliggör att bedriva verksamheten. I en sådan här krönika är det lätt att glömma bort vad vår verksamhet handlar om. Det är i mångt och mycket en social och fostrande verksamhet. I denna ingår som en del tävlingsverksamhet som jag fokuserat på. När det gäller den sociala biten som jag varit inne på måste jag nämna att vi har haft lyckan att verka i en väl fungerande krets, Uppvidinge skyttekrets. Jag har inte nämnt något om tävlingsresultaten i kretstävlingar men jag tror inte någon protesterar om jag skriver att vi har varit den dominerande föreningen. Med social bit menar jag här att det trots ett bitvis prestigefyllt tävlingsmoment alltid har känts trevligt att åka till kretstävlingarna för att i fin stämning umgås med skyttegrannar. Jag tror att kretsen har bidragit till en fin slussning av yngre skyttar ut i de större tävlingsomgivningarna. Dessutom har kretsen nog inneburit att vi fått behålla skyttar som annars skulle ha lagt av. De har här funnit rätt omgivning för att hålla igång sitt skytte även fortsättningsvis. Uppvidinge lagträff som tävlingsform har nog bidragit till det sistnämnda.

 

Åter till rubriken eldsjälar. Ingen förening blir framgångsrik om det inte finns starka drivkrafter, sk eldsjälar inom föreningen. När det gäller dessa eldsjälar så måste nämnas Jan Gustafsson som var den drivande kraften i föreningen under 70-talet och i början av 80-talet. Under 80-talet verkade han också med framgång inom förbundet. Jan var en stor idéspruta och mycket av de aktiviteter och funktioner som är igång idag kommer från honom. Som exempel kan nämnas Örkenträffen, korthållsbanans utformning samt marknadsmästerskapet mm.

Jan flyttade norröver i landet under andra halvan av åttiotalet. Där miste föreningen en god kraft.

Sven Svensson har varit ordförande i föreningen i hur många år som helst (närmare bestämt i 46 år). Han lämnade över klubban år 2001. Under ordförandetiden har han dessutom ett antal år verkat som hemvärnschef och som Kronobergs skytteförbunds styrelseordförande (38 år i styrelsen) samt ordförande i Uppvidinge skyttekrets i 48 år. Självklart har detta möjliggjort kontakter som varit föreningen till stor gagn.

De yngre generationerna har nog upplevt det som om Rune Karlsson varit mister Dädesjö skytteförening. Efter att i yngre dagar själv varit aktiv skytt började han engagera sig som ledare när sönerna började skjuta. Raskt tog han över kassörssysslan och snart snurrade det mesta av föreningens verksamhet runt Rune. Många mil har bilarna genom åren rullat till och från såväl träningar som tävlingar. Korthållskyttet har han under perioder hållit i själv och i luftgevärsskyttet har han haft en ledarroll ända från starten. Mycket av det praktiska runt lokalfrågor och skjutbanan har gått genom Rune, särskilt tack från föreningen fick han när köpet av nuvarande luftgevärslokal blev klart.

I den något yngre skaran av ledare bör uppmärksammas Bengt Axelsson, Stephan Rooth m fl för deras insatser under luftgevärssäsongerna.

 

För att inte bli alltför långrandig avbryter jag skrivandet här. Säkert har jag glömt något, men det må så vara. Förhoppningsvis har föreningen en fin tid framför sig vilket kan leda till att någon annan vid senare tillfälle kan få skriva en ny krönika om det som varit.

Jag tackar för förtroendet.

Dädesjö 2003-06-06

 

Markus Karlsson

Uppdaterad: 01 FEB 2009 18:44 Skribent: Assar Martinsson

 

Postadress:
Dädesjö SKF - Skyttesport
Susanne Ericsson, Parkgatan 4
36042 Braås

Kontakt:
Tel: 047430903
E-post: This is a mailto link

Se all info